Berättelser

Att vara sponsor till Caminul Felix är ett privilegium.

Att följa verksamheten och både se och höra resultaten ger glädje och inspiration att fortsätta att stödja. Stödet uppgår till 100%. Behovet är så stort och trots att Rumänien nu har medlemskap i EU, ändras inte landet så snabbt. Det är en lång väg att gå till den svagaste mannen blir hjälpt, och vi som har så många saker behöver verkligen hjälpa.

Jag hade förmånen att resa till Oradea 1991 under 2 veckor för att bygga på Caminul Felix 1 med familj och vänner. Dessa två veckor berörde mig mycket. En del av mitt hjärta stannade kvar i Rumänien och har ännu inte återvänt. Efter att Caminul Felix stod färdigt var det av olika skäl inte förrän  ’96 jag registrerade mig som sponsor. Jag fick sedan fick ett kort brev med en berättelse om en liten tjej som har lämnats ensam sedan hennes mormor och enda skydd blev sjuk och hamnade på sjukhus. Kortet visar en blyg och osäker liten tjej som var tvungen att flytta in i Caminul Felix 1, Jag tog henne till mitt hjärta som en andra dotter (har två biologiska söner och en dotter).

Varje nyhetsbrev innehåller en hälsning från Gabriela eftersom detta var hennes namn. Jag har teckningar och hälsningar sparade i en pärm. När jag nu ser tillbaka är det intressant att se hur hon utvecklats. Jag skrev tillbaka men visste inte om mina brev kom fram. Kommunikationen var lite osäker efter revolutionen, men omkring år 2000 blev det möjligt att få e-post som underlättade mycket. Gabriela hade blivit äldre och var bra på engelska och jag blev verkligen glad när hennes brev kom. Gabriela tycktes gilla att bo på Caminul Felix 1 och var i ständigt kontakt med sin mormor.

Gabriela var mycket engagerad och fokuserade hårt på skolan. Hon studerade mycket bra, även under sina år på Universitetet i Cluj. Jag kände nästan att det var för mycket för henne. Hur kan jag veta det här? En fantastisk sak med Caminul Felix är att du kan träffa barnen, när de besöker Sverige med kören (väldigt bra, jag måste säga) eller du kan själv åka ner till Rumänien. Jag har haft möjlighet att göra båda. Förhållandet blir ännu starkare. Jag har på detta sätt också fått många vänner genom Caminul Felix. I synnerhet föräldraparet Ovi och Loredana i huset där Gabriela växte upp. Den bästa resan gjorde jag i september 2010. Jag fick en inbjudan till bröllopet och inbjudan följt av en fråga om jag kunde föra Gabriela till altaret vid bröllopsceremonin. Vad svarar du på det? Självklart var jag och min fru där och jag hade det ärade uppdraget att ta med Gabriela till hennes Razvan. En oförglömlig upplevelse. Nu är hon vuxen, gift och har ett arbete. Vi håller kontakten via e-post och kommer säkert att träffas igen snart. Att vara involverad och hjälpa ger så mycket tillbaka och möjligheten till detta är för till alla.

Rolf Jansson Huskvarna