Min berättelse

Emanuel Ardelean

Mitt namn är Emanuel (Gud med oss), eller Emi, som mina föräldrar och syskon kallar mig. Jag föddes den 12:e juni år 2001 i staden Salonta, i Bihors län. Jag har två biologiska syskon, Adrian 29 år, och Madalina, 22 år. Jag lärde aldrig känna mamma för när jag började gå dog mamma. Så jag blev lämnad föräldralös, pappa har aldrig funnits i familjens liv. När mamma dog lämnades mina syskon och jag till mormor som tog hand om oss. Mormor var gammal och sjuk och vi kunde inte stanna hos henne när vi kom upp i skolåldern.

Under de omständigheterna omkring år 2002, tre år efter mammas död, kom ett ungt par till mormors hem och berättade om Caminul Felix. De hade hört om mormors ohälsa och att hon inte kunde ta hand om oss, så de berättade om Felix Familjeby som erbjöd en plats med den omsorg och möjlighet till vård och utbildning vi skulle behöva. Jag var för ung för att fatta vad som hände i mitt liv. Men jag kom att få flytta med mina äldre syskon. Det har varit bra.

Efter att vi flyttat från mormor kom hon och hälsade på nu och då. Men hon var sjuk och svag så efter några år dog hon. Åren har gått. Jag har växt upp och för mig är Caminul Felix platsen jag kallar hem och Adrian och Alina är mina föräldrar. Jag är tacksam för vad jag fått av dem och genom min familj. Jag är trygg där.

Mina syskon och jag fick växa upp i samma hem men nu har de båda äldre flyttat ut och har sina egna arbeten och familjer. Snart kommer min syster att få en baby och det är spännande. För tillfället går jag i klass 9 i högstadiet. Min dröm är att snart kunna få en utbildning som bilmekaniker. Jag älskar bilar. Jag hoppas att jag snart skall kunna köpa min egen bil.

När jag nu ser tillbaka på mitt liv kan jag se att Gud har lett mig sin väg. Han är inte färdig än. Jag tror att jag kan säga att jag är i hans verkstad och formas för den uppgiften. Det är gott att leva med Gud, måste jag säga. Närheten till honom är värd så mycket.

Gud välsigne dig
Emanuel Ardelean